Rasstandard

Vad är en rasstandard? Jo den beskriver idealet när det gäller rasen.
T ex helhet, kroppsdelar, rörelser, färg och storlek. Det är vad uppfödarna strävar efter i sin avel. Som uppfödare är det viktigt att tänka på vad rasstandarden säger när man planerar en parning.

Rasstandard för

PERRO DE AGUA ESPAÑOL

Ursprungsland/ hemland: Spanien.

Användningsområde: Vattenhund, jakthund, vallhund.

FCI-klassifikation: Grupp 8, sektion 3, arbetsprov valfritt.

Bakgrund/ändamål: Hundtypen har funnits på den iberiska halvön sedan urminnes tider. Perro de agua español har samma ursprung som den franska vattenhundsrasen barbet. Den största populationen finns i Andalusien där den används som vallhund och under sekler var känd som ”turkisk hund”. De rastypiska egenskaperna, framför allt den speciella pälsen, gör rasen väl rustad för regionens variation av fuktigt och torrt klimat och gör den lämplig som såväl vallhund som hjälpreda vid sjöfågeljakt och fiske.

Helhetsintryck: Rasen skall vara rustik, välproportionerlig (av medelvikt), långskallig, tämligen långsträckt, med harmoniska former och vacker helhet. Rasen skall vara atletiskt byggd med väl utvecklad muskulatur från regelbunden motion. Profilen skall vara rätlinjig. Syn, hörsel och luktorgan skall vara väl utvecklade.

Viktiga måttförhållanden: Förhållandet mankhöjd och kroppslängd skall vara 8:9. Förhållandet bröstdjup och mankhöjd skall vara 4:8. Förhållandet skallens längd och noslängd skall vara 3:2.

Uppförande/karaktär: Rasen skall vara trogen, lydig, glad, arbetsvillig, vaksam och välbalanserad. Inlärningsförmågan skall vara exceptionellt god. Rasen är mycket anpassningsbar.

Huvud: Huvudet skall vara kraftigt och bäras elegant.

Skallparti

Skalle: Skallen skall vara flat med lätt markerad nackknöl. Skallens och nosryggens plan skall vara parallella.

Stop: Stopet skall vara bara något markerat.

Ansikte

Nostryffel: Näsborrarna skall vara välutvecklade. Nostryffeln skall ha samma färg    eller vara något mörkare än pälsens mörkaste nyans.

 Nosparti: Profilen skall vara rätlinjig.

Läppar: Läpparna skall vara strama. Mungiporna skall vara väl markerade.

Käkar/tänder: Tänderna skall vara välformade och vita, och hörntänderna skall vara väl utvecklade.

Ögon: Ögonen skall vara lätt snedställda, mycket uttrycksfulla och hasselnöts- till kastanjefärgade i harmoni med pälsfärgen. Bindhinnan skall inte synas.

Öron: Öronen skall vara medelhögt ansatta, trekantiga och hängande.

Hals: Halsen skall vara kort, välmusklad, utan hakpåsar och väl ansatt i skuldrorna.

Kropp: Kroppen skall vara robust.

Överlinje: Överlinjen skall vara plan.

Manke: Manken skall vara svagt markerad.

Rygg: Ryggen skall vara plan och stark

Kors: Korset skall vara något sluttande.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred och djup med väl välvda revben. Bröstkorgens omfång skall vara väl tilltaget och medge avsevärd lungkapacitet.

Underlinje och buk: Buklinjen skall vara lätt uppdragen.

Svans: Svansen skall vara medelhögt ansatt. Svansen ska kuperas vid 2:a till 4:e   kotan. En del individer föds med stubbsvans. Svanskupering är enligt lag förbjuden i Sverige.

Extremiteter

Framställ

Helhet: Framstället skall vara kraftfullt med parallellt ställda ben.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara snedställda och välmusklade.

Överarm: Överarmarna skall vara kraftiga.

Armbåge: Armbågarna skall ligga tätt an mot bröstkorgen och vara parallella.

Underarm: Frambenen skall vara raka och kraftiga.

Mellanhand: Handlovarna och mellanhänderna skall vara raka och ganska korta.

Framtassar: Framtassarna skall vara rundade med väl slutna tår och hårda, motståndskraftiga trampdynor. Klorna kan ha olika färger.

Bakställ

Helhet: Bakbenen skall vara parallellt ställda. Bakbensvinklingen skall vara markerad men inte överdriven. Bakbenen skall vara muskulösa för att ge spänstiga, kraftfulla språng och lätta, eleganta hopp.

Lår: Låren skall vara breda och välmusklade.

Underben: Underbenen skall vara väl utvecklade.

Has/hasled: Hasorna skall vara lågt ansatta.

Mellanfot: Mellanfötterna skall vara korta, torra och lodrätt ställda.

Baktassar: Baktassarna skall vara rundade med väl slutna tår och hårda, motståndskraftiga trampdynor. Klorna kan ha olika färger.

Rörelser: Den gångart som föredras är trav.

Hud: Huden skall vara smidig, fin och tätt åtliggande. Pigmentet kan vara svart, brunt eller ofärgat beroende på pälsfärg. Samma gäller för alla slemhinnor.

Päls

Pälsstruktur: Pälsen skall alltid vara lockig med ullig pälsstruktur. När pälsen är kort är den lockig, när den är lång kan den forma snören. Klippt päls är tillåtet; klippningen skall alltid vara fullständig och jämn och får aldrig bli en ”modellfrisering”. Rekommenderad maximal pälslängd på utställning är 12 cm (15 cm om locken dras ut) och minst 3 cm för att bedöma lockarnas kvalitet. Valpar föds alltid med lockig päls.

Färg: Enfärgad: vit, svart eller leverbrun (kastanj) i olika nyanser. Tvåfärgad: vit och svart eller vit och leverbrun (kastanj) i olika nyanser. Päls som är trefärgad, svart med tanteckning eller brun med tanteckning är inte tillåtet.

Storlek/vikt:

Mankhöjd: Hanhund: 44–50 cm Tik: 40–46 cm ±2 cm är maximalt tillåtet åt båda hållen för bägge könen förutsatt att hunden är proportionerlig till sin mankhöjd.

Vikt: Hanhund: 18–22 kg Tik: 14–18 kg

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande.

Allvarliga fel: •Tydlig svankrygg
                     • Inkorrekta extremiteter
                     • Nersjunken eller överdrivet uppdragen buk.

Diskvalificerande fel: • Aggressiv eller extremt skygg.
               •Hund som tydligt visar fysiska eller beteendemässiga  abnormiteter
               • Över- eller underbett.
               • Sporrar.
               • Släthårig eller vågig päls.
               • Albinism.
               • Prickig eller fläckig pälsfärg, svart med tanteckning, brun med tanteckning.

Borttagning av sporrar utan veterinärmedicinska skäl är enligt lag förbjuden i Sverige.

Nota bene: Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion skall användas till avel.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och belägna i pungen.