PRA är ett samlingsnamn för en mängd olika genetiska defekter som resulterar i en förtvining (atrofi) av syncellerna (stavar och tappar) som finns längst bak i ögat i det som kallas näthinnan. Olika hundraser har olika genetiska defekter vilket resulterar i att sjukdomen utvecklas olika hos olika raser. Vissa drabbas tidigt och är blinda redan före ett års ålder medan andra får sjukdomen sent i livet. Beroende på när och hur de olika cellerna drabbas kan PRA delas in i flera olika varianter. Vanligast ser man benämningarna generaliserad PRA och Retinal Pigment Epitel Dystrofi (RPED).
PRA nedärvs oftast autosomalt recessivt med vilket menas att det behövs två sjukdomsanlag, ett från vardera föräldern, för att sjukdomen ska bryta ut. Se Nedärvningsschema överst på sidan.
Symptom Det tidigaste symtomet brukar vara att hunden får sämre mörkerseende. Djurägaren brukar notera detta som att hunden verkar vara mörkrädd eller till och med nattblind (dvs att hunden inte ser alls i dålig belysning). Efter hand blir det allt mer uppenbart att hunden ser sämre och sämre även i fullt dagsljus för att i slutstadiet bli helt blind. För hunden är dock synen inte lika viktig som för oss och det finns gott om historier om hundar som har verkat helt normala tills man möblerade om hemma och plötsligt börjar hunden gå in i saker. Hunden har helt enkelt anpassat sig till sin sakta avtagande syn och lärt sig var möblerna står. När man flyttar om så blir hunden helt förvirrad. Diagnos Diagnosen får man genom att en godkänd ögonveterinär undersöker ögonen på hunden och ser de typiska förändringarna i näthinnan. Vissa kriterier måste vara uppfyllda, tex så ska båda ögonen vara drabbade (PRA drabbar aldrig bara det ena ögat). Själva undersökningen kallas för en ögonlysning eller ögonspegling.
Eftersom sjukdomen smyger sig på och näthinnan först ser helt normal ut så är det svårt att ställa diagnosen i ett tidigt stadium. Är ögonveterinären osäker kommer han eller hon att vilja undersöka hunden igen efter några månader för att se om näthinnan försämras. Att man är så noggrann beror på att diagnosen PRA är mycket allvarlig, inte bara för den drabbade hunden utan även för alla kullsyskon och föräldradjuren (se nedan under behandling).
prcd-PRA En typ av PRA kallas prcd-PRA och är hittills den vanligaste typen av PRA som finns hos perron. Det finns ett gentest där man kan se om ens hund är bärare av prcd-varianten.
