Rasens historia är omtvistad, men förutom att den härstammar från Spanien kan man med säkerhet säga att den är mycket gammal. Den omnämns t.o.m. i litteratur redan från 700-talet.
De arbetsuppgifter perron hade varierade beroende på var i Spanien de fanns. Inom rasen kan nämligen tre olika blodslinjer spåras och dessa linjer skiljer sig åt med storlek- färg- och pälsstruktur. Samt att de hade olika arbetsuppgifter.
Blodslinjerna: Sierra, Marismeño och Norte.
Sierra: I den södra delen av Spanien var hundarna ofta svarta eller mörkt bruna och pälsen var av ullig karaktär, hundarna var lite högre än de andra linjerna.
Marismeño: Hundarna från sumpmarkerna. Utan eller lite underull. Inte så robusta och höga som Sierratypen. De här hundarna arbetar som jakt och apporterande. Typen kommer från trakterna kring Huela, Sevilla och Dañana Nationalpark.
Norte: Hundarna från norra delen av Spanien. Arbetsuppgifter: hjälper till att dra ut fiskenäten, fångar fisken och redskapen som ramlat överbord. Dessa hundar har lite finare struktur. Pälsen är ofta ler/ sandfärgad, ullig och tät.
Perro de agua español blev Interimistiskt godkänd som ras av FCI i juni 1989 och blev slutligen erkänd som ras 1999. Sverige fick sina första perros 1997, då de två första exemplaren togs in.
Rasen används fortfarande som herde- jakt- fiske- och vakthund i Spanien. Den används också numera av brandmän, polis (skyddshund och räddningshund).